Translate
Austin Westminster A99
Austin A110 Westminster MkII
Austin A99 & A110
Samtidigt som BMC jobbade med den nya mellanklassbilen ADO9, tog man även fram en ny sexcylindrig bil i trelitersklassen. Både Austin- och Wolseley-modellen skulle framledes dela samma motor och kaross. Bilarna skildes bara åt genom detaljutsmyckning på utsidan och olika utrustningsnivå på interiören. Karossen ritades av Pininfarina och likt den mindre ADO9 hade den rejäla fenor på bakskärmarna. Många detaljer delades med den mindre bilen, bland annat var hela passagerarutrymmet gemensamt.
ADO10 (Austin/Wolseley 1959-61)
BMC:s stora sexcylindriga bil introducerades våren 1959. Austin-versionen var tämligen alldaglig, både till kaross och inredning, medan den lyxigare Wolseleyn hade mer påkostad inredning, med träpaneler och läderklädsel, samt sin traditionella Wolseley-kylare.
Bilen tillverkades i två versioner:
Austin A99 Westminster
Wolseley 6/99
Austin hade sålt en lyxigare Vanden Plas-version av sin A105-modell. Till dess efterföljare planerades motsvarande lyxversion, som skulle erbjudas till både Austin- och Wolseley-modellen. Det slutade med att Vanden Plas blev ett eget märke och projekt ADO37 blev en tredje version på Farina-temat.
Vanden Plas Princess 3 litre presenterades på London Motor Show 1959. Bilen utmärkte sig med sin lyxiga interiör, med mycket trä och läder. På utsidan hade den sin egen front med speciell kylargrill och separata dimstrålkastare.
1961 uppdaterades Princess enligt ADO53-specifikation, med starkare motor och förbättrad hjulupphängning. Interiören blev ännu lite lyxigare, med bland annat picknick-bord för passagerarna på framstolarnas ryggstöd. Bilen ersattes 1964 av Princess 4 litre R. 3-litersmodellen tillverkades i 12 700 exemplar.
ADO53 (Austin/Wolseley 1961-68)
Hösten 1961 introducerades den förbättrade ADO53. Den hade högre motoreffekt och modifierad hjulupphängning med längre hjulbas.
På modellprogrammet stod nu:
Austin A110 Westminster
Wolseley 6/110
I maj 1964 kom Mk II-versionen, med fyrväxlad växellåda, mindre trettontums-fälgar och modifierad inredning.
I samband med Leyland Motors övertagande, avslutades produktionen i mars 1968. Austin fick en kortvarig efterträdare i Austin 3-litre, medan produktionen av stora Wolseley-bilar upphörde för gott.
Tillverkningen uppgick till 39 515 st Austin och 37 209 st Wolseley.
ADO66 (Vanden Plas 1964-68)
I början av sextiotalet förde Rolls-Royce diskussioner med BMC om att ta fram en mindre bil, en ”baby-Bentley”. Bilen skulle dela kaross med Vanden Plas och ha en Rolls-motor. Princess-karossen modifierades så att den anstod en Bentley. Bakpartiet ritades om så att de otidsenliga fenorna försvann. Även taket modifierades, för bättre innerutrymmen.
Projekt ADO66 resulterade aldrig i någon ny Bentley, men BMC introducerade sin version, Vanden Plas Princess 4 litre R i augusti 1964. Bilen tillverkades i 6 555 exemplar fram till maj 1968.
Motor
ADO10 använde BMC:s C-motor, som hade tagits fram av Morris för att ersätta den äldre Wolseley-sexan. Från 1961 tog man ut högre effekt med hjälp av modifieringar från Austin-Healey 3000.
Princess 4 litre R använde Rolls-Royces FB60-motor, som tidigare suttit i bland annat Rolls-Royce Silver Cloud. I detta utförande var den byggd helt i aluminium och var därför lättare än den mindre BMC-sexan. Rolls-motorn hade en F-topp, det vill säga den hade toppventiler på insugssidan och sidventiler på avgassidan.
Modell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
ADO10 6-cyl radmotor ohv 2912 cm³ 103 hk Dubbla SU förgasare
ADO53 6-cyl radmotor ohv 2912 cm³ 120 hk Dubbla SU förgasare
ADO66 6-cyl radmotor F-topp 3909 cm³ 175 hk Dubbla SU förgasare
Källor: The Cars of BMC, av Graham Robson, 1987. ISBN 1-988970-41-5
ADO38 (1961-71)
Hösten 1961 introducerades den förbättrade ADO38. Den hade en större 1600cc motor, modifierad hjulupphängning med längre hjulbas och mindre fenor på bakskärmarna.
På modellprogrammet stod nu:
- Austin A60 Cambridge
- Morris Oxford Series VI
- Wolseley 16/60
- MG Magnette Mk IV
- Riley 4/72
Sedan Leyland Motors tagit över 1968 började Farina-modellerna fasas ut. Magnette lades ned i april 1968, Austin och Riley försvann under 1969, medan Morris- och Wolseley-versionerna fanns kvar tills produktionen av Morris Marina startade våren 1971.
ADO46
(Diesel 1961-71)
Från hösten 1961 såldes bilen även med dieselmotor. Efterfrågan bland privatpersoner på hemmamarknaden var liten, men den blev populär som taxi.
Med dieselmotorn såldes:
- Austin A60 Cambridge
- Morris Oxford Series VI
ADO9
var försedd med BMC:s B-motor, som varit i produktion sedan Austin A40 Dorset presenterades 1947. 1961 förstorades den till 1600cc. Samtidigt infördes automatlåda som extrautrustning.
Dieselmotorn var en konvertering av den vanliga B-motorn i 1500cc version.
Modell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
1500 4-cyl radmotor ohv 1489 cm³ 52 hk Enkel SU förgasare
1500 TC 4-cyl radmotor ohv 1489 cm³ 64 hk Dubbla SU förgasare
1600 4-cyl radmotor ohv 1622 cm³ 61 hk Enkel SU förgasare
1600 TC 4-cyl radmotor ohv 1622 cm³ 68 hk Dubbla SU förgasare
Diesel 4-cyl radmotor ohv 1489 cm³ 40 hk Dieselmotor
Grundinformation
Märke BMC
Tillverkning 1958-1971
Även kallad Austin A55 & A60
Morris Oxford
MG Magnette
Wolseley 15/60 & 16/60
Riley 4/68 & 4/72
Designer Pininfarina
Konstruktion
Klass Mellanbilsklass
Karosseri 4-d sedan
5-d kombil
Drivlina
Motor 4-cyl radmotor
Drivning Bakhjulsdrift
Växellåda 4-vxl manuell
3-stegs automat
Dimensioner
Hjulbas 252 cm (ADO9)
255 cm (ADO38)
Längd 452 cm
Bredd 161 cm
Höjd 152 cm
Vikt 850 kg
Kronologi
Efterträdare Morris Marina
Tillverkning
Modell Antal
Austin Ca 575 000
Morris Ca 296 000
Wolseley Ca 87 700
MG Ca 31 000
Riley Ca 25 000
Externa länkar
världsomspännande klubb för BMC:s Farina-vagnar.
Källor The Cars of BMC, av Graham Robson, 1987. ISBN 1-988970-41-5
